Till veckans träff hade vi läst Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Det var roligt att prata om den, för vi hade så olika ingångsvinklar. Jag hade sett filmen och satt hela tiden med bilder från den i huvudet när jag läste. Några av de andra hade ingen aning om vem Ajvide Lindqvist är, men är ganska vana vid genren, medan några tycker att det är rätt jobbigt med böcker som är spännande.

Bokens handling

Jag får sätta en spoilervarning här. Som alltid när det handlar om spänning är det svårt att skriva särskilt mycket utan att avslöja sånt som gör att spänningen minskar om man vet det i förväg.

Boken utspelar sig på 1980-talet, och huvudpersonen är en 12-årig pojke som blir mobbad i skolan. Mobbarna är av det värre slaget, sadistiska och hårda mot honom både fysiskt och psykiskt. En förändring sker när en flicka flyttar in i lägenheten bredvid. Pojken är då inte längre lika ensam. Flickan är rätt konstig, hon är till exempel bara ute när det är natt och kan inte gå genom dörrkarmar om ingen bjudit in henne. Ofta har hon lite kläder och är smutsig. Hon är mystisk på många sätt.

Det sker ett mord i deras trakter, och sen ett till. Pojken inser att hans nya vän är en vampyr, men han vet inte vad han ska tro om morden. Är det hon som ligger bakom dem?

Liknar Stephen King

Jag tittar ofta på spännande filmer, men när jag läser väljer jag för det mesta något helt annat. Kanske är det konstigt, men så är det i alla fall. Därför har jag inte läst så mycket av Stephen King, även om jag sett de flesta filmatiseringar som gjorts av hans böcker. 

Några av de andra i bokcirkeln tyckte att likheterna mellan King och Ajvide Lindqvist var slående. Dels valet av tema. Hur boken tar avstamp i något vardagligt och jobbigt, och spinner vidare från det. Dels hur berättandet sker, sättet att bygga upp spänningen, vilka scener som är centrala osv. Vad gäller språket är det svårt att jämföra om det är likt, eftersom Stephen King inte är svenskspråkig och att det blir stor risk att man jämför översättningen snarare än författarens eget språk, med Ajvide Lindqvists. 

Vi var i alla fall överens om att det var en bra bok, och trots likheterna med King är den sin egen, inte någon blek kopia.